Turistinformation

02.12.2014. 19:09

TURISTINFO

www.latviatourism.lv

Praktisk information

Möjligheter för Ekoturism i Lettland

Turismlänkar

Lettland i bilder

RIGA – BALTIKUMS HJÄRTA

Redan när jag var mycket ung var Riga för mig städernas stad. Helt enkelt därför att alla vuxna letter omkring mig talade om Riga så ofta. När jag började skolan i Stockholm i mitten av femtiotalet blev jag både uppbragd och förvånad över att ingen visste vad Riga var, eller var Riga låg. Ja, man visste inte ens i vilket land staden låg. För mig som var född i Sverige efter Andra världskriget av lettiska föräldrar var det emellertid helt klart vad Riga var och var det låg. Fastän jag själv aldrig varit där visste jag redan som liten, av fotografier och bildeböcker, sagor, och även sånger, hur Riga såg ut. Genom berättelser och senare också genom böcker, kunde jag göra mig en egen bild av staden med dess tinnar och torn, dess invånare, och givetvis floden – Lettlands ödesflod Daugava som rinner genom staden – i vilken slottet och kyrktornen och senare flygplanen och de fallande bomberna speglade sig.

Riga – en stad av handel, kultur, nöjen, internationella affärer, spionage, banditer och religion. Grundad så tidigt som 1201, syns de många seklerna, de många kulturskikten i Rigas anlete.

Idag är Riga en miljonstad. Baltikums enda riktiga storstad. På grund av sitt geografiska läge är Riga Baltikums hjärta. I krigstid har det varit en nackdel – främmande inkräktare har alltid varit ivrigast att erövra just Riga. I fredstid har det alltid inneburit sjudande liv, blomstrande handel och sjöfart, ett rikt kulturliv. När t.ex. Riga domkyrkas senaste orgel invigdes 1884 satt självaste Franz Lizt vid spakarna. I en konsertsal inte långt därifrån var Richard Wagner kapellmästare, och en jublande Immanuel Kant skyndade år 1781 längs någon av Gamla stans gränder med sin nya bok, Kritik der reinen Vernuft, tryckt i Riga, i handen. Och under den svenska stormaktstiden var det Riga, inte Stockholm, som var Sveriges största stad. Närheten till havet och till kurortstaden Jurmala, välkänd i Sverige på 30-talet som Riga strand, har inneburit att Riga alltid om somrarna översvämmats av turister. Under tjugo- och trettiotalen var Riga en sjudande, pulserande, fascinerande europeisk storstad av kontinental typ – med kaféer, uteserveringar, blommande parker och boulevarder. Här bodde letter, ryssar, polacker, judar, litauer, tyskar och andra sida vid sida. Det var inte alls ovanligt att rigaborna behärskade tre eller fyra språk. Det moderna livet gjorde sitt intåg i Europa. Internationella trender i arkitektur, mode, konst, musik, teater, kabaré och populärkultur nådde snabbt Riga. Och alla betydande länders hemliga agenter var på plats – ögon som såg runt gathörn, händer vilka bytte papper mot pengar i en hastighet snabbare än ljusets! Medan de förälskade paren i parkerna bara hade ögon för varandra. Riga var Norra Europas Paris.

Sedan kom kriget. Den följande tiden, efter Andra världskriget, var för Riga en tid av nedgång. En inkubationstid. En tid att uthärda, en tid att överleva. Men även då, tack vare traditionerna och magnetismen, var Riga en plats för vitalt och trotsigt kulturskapande. De förvånansvärt många av de vackra byggnadena och parkerna hade tack och lov överlevt krigets fasor. Ja, staden sov sin törnrosasömn. I slutet av åttiotalet började dock Riga vakna till liv igen. Internationell handel började åter komma igång. Politiker från väst började besöka staden, internationell press, radio och TV rapporterade om det dramatiska händelseförloppet. Turisterna började komma. Privata kaféer och restauranger öppnade. Kultur- och nöjeslivet började få allt större bredd och intensitet. Byggnations- och restaurationsarbeten började sättas igång.

I augusti 1991 blev Lettland självständigt. Nya flyg-, tåg- och båtförbindelser öppnades så gott som dagligen! Ett efter ett erkände världens länder det självständiga Lettland, och öppnade sina ambassader i Riga. Internationella storföretag öppnade sina baltikumkontor i just Riga. Idag är Riga en stad stadd i snabb utveckling. Men det gamla står kvar, de gamla fina byggnaderna renoveras. Den svenska porten i Gamla stan är kvar (liksom mängder av andra minnen från "den goda svensktiden"), kruttornet är kvar, slottet, domkyrkan, gränderna är kvar, liksom stadens siluett mot floden, kvällsljuset och tuppen på Peterkyrkans torn. Och den magiska stämningen – med alla epokerna som talar till flanören. Det förflutna, nuet och framtiden, allt känns så påtagligt och närvarande!

Riga är Baltikums centrum och Baltikums hjärta. Det är lika långt från Riga till Tallinn som till Vilnius – ca. 300 kilometer. Från Stockholm är det närmare till Riga än till Göteborg. Men avstånd mäts inte bara i kilometer. Det handlar också om intresse, och intresse stimuleras av kunskap, och kunskapen ökar snabbast av egna upplevelser, egen erfarenhet.

Det känns spännande att få vara med i just denna tid, att få se Riga återinträda i Europa, och Europa återvända till Riga. Riga är inte bara värt ett besök, Riga är värt många besök.

Juris Kronbergs